19 okt 2010

10 månader sedan
För ett år sedan så var Peter i Uppsala för att operera in en dränering i magen.
För att han skulle ha mindre ont.
Det blev Din sista resa till Sverige.
Du berättade aldrig hur alvarligt din situation hade förändrats.
Det var bara du själv som visste det.
Jag minns att du var arg för att dom höll kvar dig,då du inte fick åka hem.
På sommaren när du var hem till oss så var du ju som vanligt,väldigt pigg.
Vem kunde ana att det skulle gå så fort tills att vi förlorat dig.
Du har levt med din canser i många år.
Du tyckte om att vara ute i båten på havet.
Du har byggt ett fint hus.Till dig å barnen .
Två barn som inte fick ha kvar sin far längre.
Det är tungt att leva med att du inte finns.
Du finns i mina tankar å minnen.




Kommentarer
Postat av: Jenny

Får tårar i ögonen. Jag minns när han ringde mig därifrån. Kallade sköterskan både det ena och det andra. Ja, han visste nog mer än vad han ville berätta. Vår älskade Peter....

Kram på dig mamma. Vi älskar dig! Kram

2010-10-19 @ 20:47:28
URL: http://jennygumman.blogg.se/
Postat av: lilian

Livet är tufft på många sätt. Att mista ett barn måste höra till det värsta som kan hända. Känner med dig/er. Kram Lilian

2010-10-19 @ 21:52:21
Postat av: Andreas Lundqvist

Minns deras hus-släp de hade köpt. Dagen efter de åkte hem från Norrland så åkte jag & Sandra och hämta Wolf. Vi möttes och fika på skuleberget och sa hej då. Då anade vi inte hur tråkig hösten och vintern skulle bli.

Kram på dig mamma, från oss två.

2010-10-20 @ 17:58:54
URL: http://andreasnikanor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0