Gårdagen började så BRA.Ett till barnbarn man var så rörd å lycklig.
Holger hade äntligen blivit Farfar 67år gammal.
Vi var ju gamla när vi skaffa barn,så det är ju inte nå konstigt med det.
Bara glädjen att få barnbarn är ju alldeles speciell,vems barn det än är.

Men dagen slutar med sorgetårar.Varför?

Man säger hel å halvsyskon när det inte är samma föräldrar,
Sen att det är en del av syskonkullen  är helsyskon ,å en del inte ,har man väl inte planerat att det ska vara så..
Idag har väl dom flesta det så
.Men jag tycker att man inte ska se en bild på att man är över eller underdel.Hel eller halv.
Förklara för barnen som är i den cituationen hur det verkligen är ,å att det faktiskt inte finns nått annat ord!
Sen är det väl upp till syskon,oavsett ålderskillnad att visa att man vill å kännar för varandra som syskon.
Så behöver man inte känna nån ångest .
Jag som mamma till alla mina barn kan inte tvinga er att träffas eller hålla kontakten.har nog försökt.

 Att Sandra känner sig som 100%faster tycker jag är okej.När hon blev faster till Jeanette så var hon 5år,tror inte hon känner sig som faster till henne fastän hon är det.Som vuxna människor ska man väl kunna resonera , åalla har inte samma åsikter,väldigt sällan.

Holger har kännt sig som Morfar å Farfar fastän att han inte är det förrns nu.Hoppas att han får vara det i fortsättningen med.

Hälsning till ALLA mina