Äntligen

Äntligen så fick Sandra göra sin strumaoperation.

Det har varit en lång dag för oss anhöriga.

Säkert inte minst för hon som ligger där å väntar på att tiden ska gå.

Hon har väntat ända från tidig morgon till kl 13 då operationen påbörjades.

Jag ringe efter fem då var hon nyss flyttad till uppvakningen.

Allt gick bra, skönt för det.

Jag har skurat ur kyl å diskbänk idag å möblerat om lite i köket.

Allt för att skingra tankarna på annat.

Katternas nya matplats. En ny paradhanduk av gamla linnehandukar

Sandra har Jonas hos sig nere i Umeå så hon behöver inte vara ensam.
Mamma hade också struma det är ju ärvt likt ,jag har ju klarat mig än.

Sandra fick det för två år sedan medicinerades då, men fick i våras igen det.

Man kan tydligen få det som väldigt ung, hon är ju bara 26 år.

Krya nu på dig min fina lilla flicka.

 

Men oj, så länge det dröjde innan det blev av med operation! Skönt att allt gått bra. Nu ska du se att Sandra kommer att börja må så bra, så bra! Och städat och fint fick du på köpet ;-)

Det är bedrövligt att väntetiden ska vara så lång. Skönt att det verkar ha gått bra i alla fall och att hon har sambon med sig. Det är jobbigt att gå hemma och bara vänta så jag förstår att det var ett tillfälle att aktivera sig. Men du är väl alltid igång med något, om inte annat så med en stickning.

hehe men mamma då ;) Jag är ju faktiskt 27år ;D